Intill förmasten låg "skansen", manskapets plats för vila och sömn. I skansen fanns de väggfasta kojerna. Där förvarades också sjömanskistorna, som innehöll sjömännens tillhörig-heter. Ett bord och en kamin tillhörde också inventarierna.

Vägglöss och annan ohyra
Skansen beskrivs ofta som ett stinkande, mörkt och osunt rum. Sjömannen sov med sina fuktiga kläder på. Kojens täcke och halmmadras luktade unket. Vägglöss och annan ohyra frodades i miljön.

Kistan - sjömannens käraste ägodel
Sjömanskistan följde sjömannen från skepp till skepp. Den fick aldrig låsas, det var att misstro sina arbetskamrater. På lockets insida fanns oftast en målning, en vanlig dekoration var korset, ankaret och hjärtat, som symboliserade tro, hopp och kärlek. I "läddikan", ett fack till vänster i kistan, förvarades psalmbok, värdesaker och brev. Resten av utrymmet i kistan upptogs av kläder och även ibland en påse med verktyg för sjömansarbeten.

Kisteförnöjelse
Sjöfolk talade förr ofta om kisteförnöjelse. Det var tämligen regelbundet återkommande genomgång av sjökistans innehåll. Ofta var det frivaktspyssel - landgångsriggen vädrades, man stoppar strumpor, läser än en gång breven hemifrån, skriver några rader i visboken och plockar fram de souvenirer som köpts åt dem därhemma, lagar ett par trasiga byxor, oljar in läderstövlar…Till sist stuvas allt åter i god ordning i kistan.

Ruttet fläsk och maskätna kex
Gävlepojken Rickard Garberg mönstrade 1872 på ett segel-fartyg i Gävle hamn. I boken I rigg och skans beskriver han sina första år som skeppspojke. En av skeppspojkens arbetsuppgifter var att städa i skansen:

När jag kom ned i skansen, ropade man i munnen på varandra, att pojken måste göra rent innan han fick koja. Det blev att diska muggar och backar och skrubba rent durken, som liknade golvet i en svinstia. Det värsta var dock den s.k. kalifornien, en fyrkantig spottlåda, som var fylld av allehanda snusk. Det vände sig i magen på mig.

Skansen var full med is, ty någon kamin fanns inte, och långa piggar hängde under kojerna. Där var kallt som i en källare. Sur och våt kröp man ned i bädden, och likadan var man vid uppstigandet, då luften var mättad med ånga. En usel föda bestod oss. Benmjölskexen var bemängda med spindelväv och mask, köttet och fläsket ruttet och gammalt, ty det var sådant som legat kvar sedan föregående resa. Vi fingo minsann inte ha stora anspråk på livet.