Sjömansjobbet var ett genomgångsyrke, ett arbete för unga män. Många gick till sjöss innan de fyllt femton år och långt in på 1900-talet gick snacket om att den som inte varit på sjön var ingen riktig karl.

Mod, smidighet och styrka
En sjökapten kunde segla tills han var över sextio år och kunde krypa in i kajutan om det blåste för mycket. En vanlig sjöman måste kunna klättra i riggen och göra fast de flaxande seglen. För det krävdes mod, smidighet och styrka. Jungmän, lättmatroser och matroser var oftast mellan femton och trettio år.

Kaptenen var navigatör, läkare och präst
Ett fartyg var ett klassamhälle i miniatyr som styrdes av en allsmäktig skeppare. I skansen, sjömännens avdelning där de sov, var sängplatserna indelade efter vilken rang man hade. Befälen hade sin egen avdelning. Kaptenens hytt var bäst.

Kaptenen, eller "gubben" som han ibland kallades, hade många befogenheter. Förutom navigatör fungerade han ibland som läkare, ibland som präst. Som framgår av detta utdrag av Sjölagen från 1864 var rättskipande ett annat av uppdragen:

§68 Är någon av besättningen begifven på starka drycker, trätosam, olydig, oaktsam om elden, eller annorledes i tjensten oskicklig, vårdslös eller försumlig och låter han sig rätta; hafve befälhavaren makt att om den felaktige är under arton år, tilldela honom måttlig aga, och der han är äldre är genom arrest, degradering på viss tid eller nedsättning av hyran, verka till hans förbettring.

Långa arbetspass och "hundvakt"
Det kunde ofta bli långa arbetspass ombord. Det var viktigt att det alltid fanns män på däck. Man kunde aldrig ta paus utan fick vara beredd att hoppa in om det behövdes. Sjömännen var för det mesta indelade i två lag som arbetade i skift. Skiftet kunde vara fyra, fem eller sex timmar. De var oftast uppdelade så här:

00.00-04.00 Hundvakt
04.00-08.00 Dagvakt
08.00-13.00 Förmiddagsvakt
13.00-19.00 Eftermiddagsvakt
19.00-00.00 Första vakt

Loggboken beskriver seglatsen
I loggboken kan man se att varje dag är indelad för varje timme. Kaptenen anger vad som händer, om man ser land, vilken kurs man håller, vilket väder det är, vilka segel som är uppe. När det är god vind eller storm gällde det att snabbt få upp eller ner seglen.

"Fullblodiga och lifliga menniskor föredragas"
Det var viktigt att vara rätt person för sjömansyrket också. Kaptenen övervägde noga vilka som var lämpliga. På vilka grunder man kunde anställas framgår av följande citat:

Valet av manskap för resor i kalla klimat bör ske med större omsorg än annars, icke allenast med hänsyn till utredning i kläder och kojer, utan ock med afseende på karlarnas helsa. Kraftigt bygda, fylliga, fullblodiga, undersätsiga och lifliga menniskor böra föredragas framför magert och resligt folk af sorgbunden och sluten karaktär.

En mild och rättvis behandling och en viss munter godmodighet från befälets sida äro i dessa klimat nödvändigare än eljest och af stor vigt med hänseende till helsovården om bord.

Både Alfhilds och Daphnes kaptener hade inte dessa problem då de mest färdades i varmare trakter...