Utvandringen från Sverige och Europa nådde sin höjdpunkt under 1880-talet. Under några årtionden hade New York tagit emot en ström av invandrare. Drömmen om Amerika och ett bättre liv lockade miljontals européer under 1800-talet. Främst Tyskar, Irländare och Engelsmän, men också en aktningsvärd mängd svenskar.

Från Sverige kom ca 325.000 människor under åren 1881-1890. Den här tidsperiodens stora svenska utflyttning brukar förklaras av svårigheter för järnbruken och sågverken, många arbetare blev utan jobb. I Jordbruket var det också svåra tider. Hoppet stod till Amerika.

Amerikabreven beskrev ett paradis
Broschyrer, affischer och amerikabrev gav de fattiga svenskarna information om ett drömland. Kanske var breven från de utflyttade, det som fick många att lämna sitt hemland.

Breven beskrev ett land, där arbete fanns till alla, jorden var billig eller till och med gratis. Det nya landet erbjöd också en politisk och religiös frihet, i en tid där det i Sverige fanns ett förtryck både mot aktiva i frikyrkor och i arbetarrörelse.

"Homesteadtriangeln"
Många svenskar prövade sin lycka i den så kallade "Homesteadtriangeln", ett triangelformat område mellan floden Mississippi och bifloden Missouri.

Marken fick nybyggarna gratis. Brukade de sedan marken under fem år fick de behålla äganderätten. I städerna fanns det också arbete. Chicago var en viktig storstad dit många svenskar flyttade. Där bildades "SwedeTown", 1884 bodde omkring 10.000 svenskar där.

Under den här tiden var avresehamnen från Sverige i allmänhet Göteborg. Resan gick sedan till Hull i England. Därifrån med tåg till Liverpool, där man gick ombord på de jättelika atlantångarna med destination New York.

Förnedrande behandling
En resa med ångbåt kunde ta 2-3 veckor. (Under segelfartygens tid hade samma resa tagit 2-3 månader.)

Framme i New York kom nästa nålsöga som måste passeras innan livet i det nya landet kunde börja. Den fruktade granskningen i det gamla fortet Castle Garden på Manhattans södra udde, där alla emigranter granskades på alla upptänkliga sätt.

Var pappren inte i ordning, eller hälsan inte den bästa, riskerade man att bli återsänd till hemlandet. Behandlingen i Castle Garden beskrevs ofta som förnedrande, läkare knackade på bröstet, bände i käkarna som det vore på ett djur. Passkontrollanter skrek order och talade ett främmande obegripligt språk.

Se upp för "runnare"
När formaliteterna var avklarade väntade nästa fara, de så kallade "runnarna". Personer som med mer eller mindre hederliga avsikter tog hand om emigranterna, för att hjälpa dem med rum och resor i de nya landet. Många av nykomlingarna anade inte oråd och blev frånlurade sina ägodelar och pengar.

Från New York gick resan sedan vidare. Med järnväg kunde man på ett par dygn ta sig till Chicago. Där stannade många en tid för att arbeta ihop pengar till ett startkapital . Några blev kvar andra tog sig vidare till exempelvis den väntande marken i "homesteadtriangeln".