Landet Burma styrdes av Storbritannien. Daphnes lots var engelsk. När man kom i hamn pratade många engelska. Vid denna tid hade många europeiska länder handelskolonier i Asien.

Långväga varor
Sedan långt tillbaka hade varor från Asien sålts i Europa. Varorna hade transporterats långa vägar via araberna som handlade med Asien. När varorna kom till Mellanöstern, packades de om och transporterades vidare. Så småningom såldes asiatiska varor i hela Europa. De italienska städerna Genua och Venedig var de största handelsstäderna. Det var bara de riktigt rika som kunde köpa de sällsynta varorna, till exempel kryddor och tyger.

Vasco da Gama seglade till Indien
Nu började européerna att bli nyfikna på om det fanns något mer utanför den värld de kände. Portugal var först med att göra upptäcktsresor. År 1492 upptäckte Christoffer Columbus Västindien istället för Indien.

Man upptäckte Afrikas västkust, och förstod att man kunde fortsätta runt Afrikas sydspets och segla norrut längs ostkusten.

Den förste som seglade denna väg till Indien var portugisen Vasco de Gama år 1497-1498. I Indien kom han överens med en indisk furste att Indien och Portugal skulle handla med varandra. Nu flyttade portugiser till Indien. De områden de bosatte sig i kallades kolonier. Portugiserna bodde där för att handla med indierna på plats.

Kolonierna gav inkomster
Nyheten om resan och handeln spreds över Europa. Alla ville göra upptäcktsresor. Spanien och Portugal gjorde många resor och fick kontakt med länder i Asien och Mellan- och Sydamerika. Storbritannien, Holland och Frankrike följde snart efter.

Under 1600-talet skapades många kolonier. De blev viktiga inkomstkällor för Europas länder. Men både kolonierna och deras invånare utnyttjades. Koloniernas naturtillgångar exploaterades hänsynslöst av de nya makthavarna.

Varorna fördes direkt till Europa och blev billigare. Portugals huvudstad Lissabon blev den största handelsstaden. Man bildade företag som handlade med Asien. Här i Sverige fanns Ostindiska kompaniet.

Kinesiskt siden och indiskt te
Under 1700-talet kunde man köpa porslin, kryddor, kinesiskt siden, indisk bomull, ädelstenar och pärlor, mattor och möbler, kaffe, te, socker och rökelse. Det blev modernt att dricka kaffe och te i fina porslinskoppar från Kina och kläderna hade ofta någon detalj i siden eller bomull. Bomullen blev populär, den var lätt att tvätta och hade färggranna mönster.

Burma blev brittiskt
Storbritannien hade haft kolonier i Indien sedan början av 1600-talet. I början av 1800-talet kontrollerade man stora delar av landet och ville också ha Burma. Burma stred mot britterna men delar av landet blev brittiska 1852. Britterna lade under sig kusten och de bördigaste områdena där de rika teakskogarna och de största risodlingarna låg.

Staden Rangoon i provinsen Pegu byggdes av engelsmännen år 1853. Den var så ren att den var känd som "städernas drottning". År 1860 hade staden växt till 60 000 invånare.

Torkad fisk och svalbon
Vid Daphnes besök 1878 hade Rangoon varit huvudstad i tre år och var en viktig hamn trots att den låg en bit in i landet. En beskrivning från år 1878 berättar om handeln:

Ris och salt äro de främsta exportalstren: derjämte tobak, socker, träolja, betelnötter, buffelhudar och horn, elefanttänder, torkad fisk och svalbon. ... Pegu omfattar landet kring nedre Irâvadi, som här bildar ett vidlyftigt delta. Till sitt skaplynne har deltalandet stor likhet med Ganges´ mynnings-område. Marken är låg, sandig, gyttjig och under regntiden utsatt för härjande översvämningar. Här ligger hufvudstaden i britiska Birmâ, Rangun, med omkring 100 000 invånare, birmaner, hinduer, kineser.

Vid den här tiden hade landet fått många moderniteter; ett reglerat viktsystem, vägsystem, telegraf och myntsystem.