London var vid denna tid en stor handelsstad som växte snabbt. Staden hade vid denna tid en befolkning på ca 4 miljoner. Man trodde på industrin som det enda rätta.
Världen krympte
Uppfinningsrikedomen ökade allt mer. Nya produktionssätt för alla möjliga
material uppfanns, liksom även nya material och tekniker. Man byggde järnvägar
och järnvägsstationer. Det blev lättare att transportera varor till hamnarna.
Handeln med utlandet ökade. Nya hamnar och skepp byggdes. Telegrafen användes
för att kommunicera. Världen krympte.
Stressen ökade
Många förorter hade byggts. Nu präglades stadslivet av mängden pendlande arbetare
varje dag. Londons centrum fick varje dag ta emot 700 000 arbetare medan endast
50 000 människor bodde där. Man började bygga tunnelbanor för att människorna
lättare och effektivare skulle kunna ta sig till arbetet.
Den första sträckan, Metropolitan Railway, öppnades 1863 med ett ångloksdrivet tåg. Man fortsatte bygga ut linjerna, bland annat med en sträcka som gick i tunnel under hamnområdet.
Men stressen ökade också. Den engelska författaren W. R. Greg skrev år 1875 om "den moderna tidens" tempo:
Farten på järnvägen, kan läkarna berätta, skapar ett slags kronisk rubbning i nervsystemet hos den som reser mycket … Rädslan för att inte komma i tid, brådska ofta språngmarsch för att hinna med tåget, skapar ett dagligt slitage med högre puls, något som de flesta av oss är medvetna om och som vi vet kan leda till en ond bråd död (jag känner till tre sådana fall i mitt närmaste umgänge). Och andelen av befolkningen som reser med järnväg ökar… Livet i denna del av senare del av 1800-talet präglas framförallt av högt tempo, brådska i våra rörelser, arbete under press… Livet förefaller uppenbart innehållsrikare på detta sätt, men är det verkligen rikare, och ger det större utbyte?…Alla de extra saker vi gör, är de verkligen värda att göras? Vi gör utan tvivel mer, men är 'att göra allt' och 'att vara' ingenting?
Växande industriområden
Många människor flyttade från den engelska landsbygden in till städerna
för att arbeta. År 1880 bodde 75 % av Englands befolkning i städer. Man
arbetade dag ut och dag in i de allt mer växande industriområdena i utkanten
av staden. Livet kunde vara hårt. Ibland var det svårt att få arbeten.
Många sjukdomar spreds i den täta slumkvarteren för kunskapen om hygien var inte särskilt stor. Man byggde Londons första kloaksystem först under 1860- och 1870-talet.
