En bergsmansgård var en stor bondgård som ägdes av en bergsman. Bergsmannen var en bonde som framställde järn och var bonde. Dessa bönder hade rätt att framställa järn. Järnet såldes vidare och bergsmannen tjänade ofta mycket pengar och blev förmögna.

Bergsmännen var medvetna om sin status och hade god ekonomi. Det gav goda förutsättningar att bygga pampiga hus med vackra trädgårdar. När brukspatronerna byggde ståtliga herrgårdar under 1800-talet, ville bergsmännen inte vara sämre.

Bergsmansgården
Många bergsmansgårdar är gamla, från 1500- och 1600-tal. De har under tidens lopp byggts ut och byggts på. På 1800-talet kunde en bergsmansgård bestå av många hus:
 

De grå husen blev röda
Husen var från början väderbitna och grå. På slutet av 1700-talet började man använda en röd färg, den färg som vi dag kallar Falu rödfärg. Färgen var gjort av ett färgämne som utvanns ur den röda järnhaltiga jorden. Jorden siktades och brändes. I färgen fanns också ämnet vitriol som konserverade träet.

Rödfärgen blev inte vanligt förrän under 1700- och 1800-talen. Idag är många hus målade med Falu rödfärg. Även på insidan kunde gården vara färgstark med vackra dekorationsmålerier.

Brandfarliga nävertak
Taken täcktes av nävertak där många lager björknäver lades ut och sedan tyngdes ned av smala stammar från unga träd. Man hade försökt att få bergsmännen att lägga torvtak på sina gårdar på grund av brandrisken, men det tyckte bergsmännen inte om.

I andra bergslagar kunde man se att bergsmangårdarna hade järnrör på sina skorstenar och ibland kunde de vara prydda med en krona. I Torsåker förekom inte detta, kanske på grund av att man hade många regler som skyddade gården och byn mot brand. En av dessa regler var att alla skulle låta sota sina skorstenar två gånger om året och då ansågs järnrören tunga och opraktiska.

Herrgårdslika bostadshus
Så småningom blir bostadshusen ännu större, mer herrgårdslika och ännu mer dekorerade. Under denna tid blir en festsal på husets andra våning populär och väggarna målas med väggmålningar.

I början av 1800-talet målades många hus i ljusa nyanser enligt senaste modet. Man lade ned mycket arbete på entrén som försågs med snirkligt utsågade träprydnader. Taket började nu täckas med tegel.

På insidan gjordes också många förändringar. Hallen dekorerades och trappan ledde upp till övervåningen där den dyrbara festsalen fanns.

Järnhällar och järnkaminer
På bergsmansgården fanns många och stora gångjärn och beslag. Gårdarna hade ofta en gjuten järnplatta som trappa. I köket fanns spisen med en järnplatta istället för en stenhäll. Hällarna hade ofta namn och årtal ingjutna - ett minne från exempelvis ett bröllop.

En vanlig detalj i bergsmanshemmen var de gjutna järnkaminerna. Kaminerna blev populära på 1600-talet. De kunde tillverkas i hyttan av bergsmannen själv eller av någon hantverkare. Det fanns både enkla och mer kostfullt utformade kaminer. Under 1800-talet byttes de ut mot kakelugnar i de finare bergsmangårdarna.