Gysinge bruk hade varit i gång sedan mitten av 1600-talet. Dit kom vallonerna i början av 1700-talet och över landskapet hade järnbrukets verksamhet alltid hörts. Nu var det slutet av 1800-talet och affärerna gick dåligt. Brukspatron Gustaf Benedicks ville rädda bruket.

Experimentet lyckades
En av brukets ingenjörer, F. A. Kjellin, fick med stöd av brukspatron Benedicks möjlighet att ta fram en ny metod som man kunde använda i produktionen. Kjellin experimenterade och lyckades till slut framställa stål med hjälp av elektricitet. Man hade uppfunnit den nya "elektrostålugnen".

Ugnen smälte tackjärn och skrot
Den "Kjellinska ugnen" smälte tackjärn och skrot med hjälp av elektricitet från brukets egen vattenkraftsstation. Detta var en stor uppfinning för den stora järn- och stålindustrin.

Vid Gefle-utställningen 1901 presenterades det nya elektrostålet. Till Kung Oscar II överlämnades en sabel tillverkad av det nya stålet.

"Gysinge Electro-Steel"
Produkten beskrevs ha egenskaper som täthet, mjukhet, jämnhet och kunde med fördel användas till redskap där seghet och hårdhet samtidigt behövdes.

"Gysinge Electro-Steel" blev snabbt en världsartikel, som användes bl.a. till kirurgiska instrument och finare stålarbeten. Produktionen i Gysinge pågick till 1926.

Liknande metoder uppfanns snabbt
Trots Kjellins fantastiska uppfinning var det inte hans elektrostålugn som skulle komma att användas. Ugnen fanns i några varianter på några få bruk, bl.a. Forsbacka.

År 1906 uppfann fransmannen Paul Heroult den så kallade ljusbågsugnen. I den smälte man skrot med hjälp av ström från två nedsänkta strömförande elektroder. Denna metod är i dag en av de mest använda i världen och används bland annat i Sandviks smältverk.