Det var många som arbetade på bruket. Männens familjer levde precis utanför industriområdet och de påverkades också av livet runt järnverket eller järnbruket.

Livet var utstakat
Flickorna blev så småningom hustrur åt de arbetande männen. Det var ett hårt arbete i hemmet, med städning, matlagning, tvättning och barnpassning. Pojkarnas liv var tidigt utstakat. En av de få arbetsplatser som fanns var just verket. Där fick man börja arbeta när man var ung så att man lärde sig de olika momenten. Men ju mer komplicerad produktionen blev, desto högre krav ställdes också på de som skulle arbeta på verket.

Bättre samhälle
Så småningom förändrades samhället. De anställda fick större rättigheter och bättre lön. Samhället tog hand om sina invånare och erbjöd dem sådant som vi idag ser som självklart men som då var en skänk från ovan: sjukhus, bibliotek, butiker och badhus.

Nedtecknade minnen
År 1943 intervjuade Rut Liedgren många människor som hade växt upp och levt i bruks- och järnverksmiljön. De berättade om hur det vara att vara barn på verket, om hur det var att gå i skolan, om hur knapp maten var och om hur hårt arbete på bruket var. Hennes arbete kom att kallas "Brukssmedsinventeringen" och finns idag på Nordiska Museet men också på Länsmuseet Gävleborg.

Läs mera!
Här nedan har vi gjort ett urval av hennes material. Här kan du välja vilken socken du vill läsa mer om. Varje sida innehåller berättelser från de som fanns där, när det hände...