F. d. vallonsmed, född 1863:
De va smide å masugn å sjöfart värre här förut. Malmen fick dom från Dannemora gruver. Gysingebolagen var delägare i Dannemoragruverna. Den togs på järnväg, malmen, te Söderfors, å så pråmar därifrån. Då frakta dom hem malmen på sommarn me ångbåt o pråmar därifrån.

Å järne, som dom smed ut, de körde dom me hästar till Gävle, ända till Uppsala banan vart - då skeppa dom de på sjön till Söderfors.

Dom fick inte ligga hemma, smederna, utan dom hade ett labbe dom låg i hela veckerna å gick hem bara å åt. Å klockan 4 på söndagsafton drog dom på igen, så de va från lördasmiddan te söndagsafton dom hade ledit. De va te ligga alldeles som grisar i de där halmbysche. De va ett strängt arbete de där vallonsmide. Dom skulle inte få ett liv dit, om de fanns nu för tin.

De va bra här förr, dom hade fri läkare å fri medicin å fria skolor å, dom höll lärare, bruke. Men skolmaterial, de fick dom hålla själv. Jag ha ju fri läkare ja å pension å bolage. Men medicin får dom betala nu.

Patron han va ryslit noga att de skulle se snyggt ut. Han gick hänne på backarna å titta. Han va rysli arg på maskroser, såna där gula blommer, så de skicka han ut pojkar te å sticka dom, å så gick han å slog dom me käppen. … I jordbruke var han också noga, de fick inte växa nå ogräs inte, då fick dom sta å rensa. Mycke trän plantera han, äppelträn å andra trän, hela halvmilen. Han kunde vara frän iblann, då va han alldeles liksom ryske kejsaren, de va bara te befalla - å ta bort!

Skräddare, född 1865
Först å främst va de vallonsmedjerna, de va i en byggnad, fast de tre hamrar, stora grova klunsar me björkskaft, å så va de vattenhjul som drog då förstås.Å så va de lancashiresmedja å. Sen ändra dom å la ner lanchashiresmedjan. De va brukspatron Benedicks, han vurma jämt för att de skulle gå å få stål me elektricitet, så kalla han hit en ung ingeniör hette Kjellin, som bodde på herrgårn å arbeta ut de där.

Smederna hade vita linneskjortor, dom odla lin här då alla, å så vävde de blaggarnskjorter. Å på fötterna hade dom träbitar me bara en läderlapp påspika tvärt över, å så för å skydda benene drog dom på sej damasker, också utå linne. På vintern hade dom samma klädsel å, men yllestrumpor under damaskerne.

Kvinna, född 1884
De va jämt nån som vävde hemma. Pappa hade aldri haft ett köpt tyg te en skjorta, å han va dock över sjutti år, när han ble dö. När jag va liten fanns inte färgat garn te köpa, utan då fick man skicka fram te socknen å få färgat.

Tvättmedel å tvål, de gjorde dom hemma på den tiden. Dom koka lut då å sämre fett från slakten. Tvålen den va rö å vit, flammi liksom, de minns jag från min barndom.

Brukspatron, han skulle prata me alla barnungar han mötte. …Men vi var blyga för´n och sprang unnan. Han va kung här han, kungen i Stockholm ä ingenting mot va han va här.