Wij bruk

Valsverksarbetare, f. 1868:
Förut etter gammart då hade dom kopparlur, nattvakterna. Han börja klocka 9 å sluta klocka 4 på morron. Han blåste en gång i timmen, å så var halvtimma. Han börja me å blåsa nie gånger å sen bara en gång på halvtimmarne. Dom kasta bort lurn för honom en gång, Björklund. Dom tyckte inte om, pojkarna, att han gick å valla dom se. Han skulle gå å se efter, att dom inte gjorde nå konster se. Dom kasta´n i en rågåker, å där låg han i flere månar, ända te dom skar, då hitta dom på´n. Så då kunne han inte lura, å då va dom glad. De va ve herrgårn han blåste, mitt framför stora bron. Hwasser, han va så gla, när dom hade kasta bort lurn. Han va bokhållare å hade ett rum i stora byggningen för där han stog å blåste.

De va på -83 ja börja som dammbordspojke - när ja ha gått å läst. Men innan gick ja me posten te Åmot, de va 1 krona, å te Jädraås va de 75 öre, å 25 öre te Brattfors. När han kom te Gnupen (skogshöjd på väg till Åmot), då va han rädd. Första gången ja gick te Åmot va klocka mellan 10 å halv 11 på kvällen. Ja kom dit mitt i natten, å så knacka ja på då å lämna breve te pigerna som öppna då. Sen fick ja ligga i strykkammaren. Men när vi va vebopojkar, då hade vi te å börja me 16 öre om dan. Då fick vi gå en måna, å så fick vi 20 å så 24, å så 28 å så 32. De gick så småningom de. De va hugga ve å bära opp te herrgårn. Men då fick man lämna hemma te far. Pengarna för brevena fick vi behålla själva å köpa nå vi ville ha för. Va de riktit brått, då fick vi rida.

Åmots bruk

Diversearbetare, f. 1866:
Dom hade en å två kor, hyttarbetarna, å nå får å nå get. Smederna, dom hade bara nån enda ko. En två, tre stycken, dom hade kor. I varje byggning bodde de två å tre familjer. Dom hade ett par rum då, varje familj. Dom hade en ris på golve då förr. Inga matter kan ja minnas, då när dom hade enris. På sommarn, då hade man löv. Vi, vi hade bastmatter hemma. Dom va fin dom, när dom va hel. De kom mjöl ifrån Ryssland, å de kom i såna där bastmatter. Bröstsocker å lakrits å fikon kom också i sån där bastmatter, fast små.

Änka, f. 1858:
De har allti vari bara en brunn, den här oppe ve första byggningen. Å där har aldri vattne tryti riktit. De ha ju kunna vari så, att man har fått hämta från dammen däroppe te disk å så nåt tag, men de har snart runni till igen. De bar han vatten i ett par stora kopparhinkar… . Å baka å brygga, de fick han göra själv. De va stor bakugn, så där baka han för en två månar åt gången. Å så va de pannmur, så ja gjorde dricka. De gick mycke åt, för han skulle ha i smejan.

Jädraås bruk

Masugnsarbetare, f. 1872:
Alla hyttarbetare hade ko här förr. Te var hyttplass följde jord, så han kunna fö en ko. Men de där togs bort de, när stordriften börja. Gris å får å ko hade dom. Men när järnvägen kom, då sprang fårena te skogs, så då fick man sluta me de. Å inte finndes de en bagare på många mil, å nån köpt kostym, de fick ja då inte förrn långt sen ja gått å läst.

Kvinna, f. 1872:
Vi fick gå te "Boningarne" (Gammelboning), te skolan där. Här fanns ingen. Den byggdes, när ja va på herrgårdn, mellan -92 å -95. Vi gick hemifrån klockan 8 å kom fram klockan 9, lagom te skolan börja. Å så sluta vi 4. De va mörkt, när vi kom hem, på vintern. Å så fick vi gå dit å ella, vi gick två å två. Å då gick vi klockan 5 hemifrån, minns ja. Å så skulle vi städa, innan vi gick hem. Å skura fick vi också göra. Ja va tie år, minns ja, då ja börja hjälpa dom äldre flickorna me de. De va bara te jul å missommar dom skura i regel. När vi va barn, skulle vi va inne klocka 7. Inte fick vi springa ute som barn nu för tiden. Vi fick gå ner å titta, när de va "utslag", då fick vi va me. De tyckte vi förstås va ryslit rolit å se järne kom å rann.

Brattfors bruk

Smed, f. 1861:
Smedsskjorter hade dom då, smederna, De kunne va en å annan som hade byxer om vintern. Förskinn, de hade dom bara i min barndom. På sommaren då hade dom kläder utå blårandit tyg. Å så va de inget foder i rockarna.

Fruntimmerna dom hade en hel del å göra dom. Dom skulle sy, dom, å sticka strumpor te hela familjen. Ja minns dom repa opp strumper, när vi va små, å sticka om sen. Så nog hade dom sjådigt.

Dom hade kor å svin egentligen allt va husbönder hette, ja, även om dom va fjärndelssmeder. Varje familj hade sin egen lagård, fast de va förstås två under samma tak. Fyra familjer bodde i den här byggningen. Å så hade dom svinhus där också, om de inte va så att dom ville bygga sej svinhus själva. Men de va då inte många som gjorde. Höns, de hade dom i allmänhet inte. Å dom fick ha getter å får. Smederna hade fyra fem får å tre fyra getter. Inte allmänt, men många utå dom. Dom hade ju vallkuller som gick me dom.

Bra nog långt förut fick dom fram te Ockelbo, te Vij, å skriva opp va dom skulle ha. Men på senare tider kom dom hit. De va fruntimmerna, som skötte de där, så de behövde aldri vi befatta oss me, å då hade dom me sej märkta säckar. Sen körde bolage tebaks dom där säckarna te kvarn, å så fick man de malet där. Den stog alldeles strax här nere, kvarnen. Å så fanns de ett spannmålsmagasin, som låg där herrgården, di kallar, ligger nu. Då va de ett rum i första byggningen, dom kallar för kontore, å dit kom bokhållaren från Vij, å så fick dom skriva opp där. De va i min barndom de. Sen fick dom ju köpa i handeln förstås.

Verkarbetare, f. 1873:
-93 kom ja te Brattfors som dräng där hos en sme, som hetter Erik Waller - de röjer också på vallon. Ja kom dit den 12 april, lika som te Vessland. Ja rymde från Vessland tre gånger, de vill säja sista gången talte ja om de, så då gick de lite bättre. Förut hämtas ja me kärra. Då va ja dräng, när ja kom hit. Förut hade ja bara vari hjälpbrytare. Men då fick ja hela 300 kronor om åre eller 25 i månan. Varje månad så fick vi lön.

Som hjälpbrytare skulle man vara me å "bryta färskt" både åt drängen å åt mästarn. De va att göra smältan till hälften färdi ungefär. I Brattfors hade vi inga hjälpbrytare, men koldragare hade vi, vanligtvis gamla gubbar, smeder, som hade slutat smi. Men tackjärne fick vi dra in själva. Då gjorde vi sex smälter på skifte, mästarn tre å drängen tre, å den som gjorde femte smältan fock gå å väcka nästa lag. De va två skift å de ble ungefär sex timmar på varje, någet över också iblann. Då när ja kom dit va de två smejor, övra och nedra, en i var ända på dammen.

Ja va dräng i nedre hammarn. Där va de fyra å i övre va de tre härdar. Där låg vi också i labbe, de va ett litet rum på sidan me dörr från smejan. Å där drog vi in styckena för å hålla värmen. De va liksom en hög häll vi drog opp dom på, dom va rödheta då. På vintern låg vi där i labbe men inte på sommarn. Då låg vi på vindarna. Där låg piger å drängar, så de va mycke fritt. På söndagsdygnena på vintern låg vi i köke, för då hade vi ju inget å värma opp labbe me.

Städerska och änka, f. 1869:
Dom bruka steka kött å så, sen dom ha bakat. Då satte dom in fårbogar på långpannor å stekte. De blev både fint å gott å skära utå de där. Kornkaffe fick vi dricka, tre gånger om dan. Å vetebrö, de hade en då inte, ja kanske te jul då, annars kunna de vara nå skorpor, storskorper, stora runda. De kunna vara nån, som hade köpt hem från nån bagare.