Jordbruksarbetare, f. 1854
Vi körde me oxar härifrån te Gävle järngård, va oppe klocka 4 om moron å kom hem klocka 8-9-10 om kvälln. De va bara oxar de här då. Dom hade en tre, fyra hästar, åkhästar, ja fem eller sex, tror ja. En del användes i åkerbruke, di andra va vagnshästar, inberäkna´ i de där. Å såva de väl då en tolv stycken oxar, en sex par.

1 krona om dan hade man. De va så uslit i den vägen, så de inte å tala om de nästan, de ä så skamlit. De va 1 krona om sommaren å 80 öre om vintern. De va ju inte stup i ett, utan de va vissa tillfällen man körde. De va landbönder, so körde också. De va inte bara järn, utan de va plank å bräder också, dom hade såna där skvaltkvarnar. De va vårar å höstar dom körde, landbönderna, när dom inte behövdes i jordbruke.

De va en tid, när man körde te Gävle hela vägen. Vi lära stanna i Åbyggeby å vila lite. De va liksom halva vägen de. Dom hade en utgård där, bruke, en egendom där också. Sen körde man bara te Åbyggeby, å sen åbyggrarna därifrån te Gävle. Där i Åbyggeby va de omlastning, så vi lasta å våra åkdon å la de på vägen, å sen lasta dom på sina, men de va nästa dag de. De va krånglit, men de gick hä. Å te hemfora, när en va te Gävle, hade en spannmål, å silltunnor å strömmingstunnor å fläsklådor å sånt där.

Å postgången, de va en gammal gumma, som gick tre gånger i vickan å gick härifrån å te Gävle å tebaks igen me postväskan på ryggen. De va i min barndom de. De va en gammal änka då. De va styvt de te gå. Två mil ä de från Gävle.