Diversearbetare, f. 1873:
Ko å gris skulle dom ha, de hjälpte inte, å så slakta dom dom själv. De fanns allti nån gumma som va vänli å skötte om de där å stack kon å stoppa korven å salte. Dom som inte hade koföda, dom fick pengar då i ställe på hösten. De va så - vanlit.

De gamla smederna, dom skulle inte ha mer än "e själ å e skjorta", så va dom belåtna. Men så hade dom nåt dom kalla för "kontorsbasta", de va att dom fick gå opp på kontore då å få stryk. De va väl mycke att dom försökte sälja järn ve sidan, då när dom fick kontorsbasta. Å dom som va lite beskedlia då, dom tacka för "nådit straff", annars kunde de väl vara så, att dom gav herrarna kontorsbasta i ställe.

Hammarsmederna då, dom sålde mycke järn te klensmederna, å så, som gjorde hästskor å sånt, å bytte till sej smör å annat.

Postskjutsen han gick från Bergby två gånger i veckan, onsdagar och lördagar, å så va de en postpojke som bar ikring posten. Så fick man lämna in brevena å två öre, de skulle postpojken ha. Dessförinnan bar dom posten från Bergby. När dom va fullvuxna, ungdomarna här, så gick dom me posten från Bergby å hit. En å en halv mil va de. På 80-tale kom postskjutsen. Å vem som ville fick åka me den där, om han ville. De va bruksägarn som höll hästar å kar för postskjutsen, de va inte poste inte.