Under denna period blev det allt svårare för bruken att hålla sig kvar på marknaden.

Kris i järnindustrin
Under tidigare perioder hade det svenska järnet varit unikt och eftertraktat. Nu började de svenska bruken få konkurrens från Storbritannien, Tyskland, Amerika och Ryssland. Där tillverkades järn i stora industrier till låga priser.

Under perioden 1875-1895 var det en djup kris i järnhandeln. Priset sjönk mer och mer och därför tvingades många bruk att gå i konkurs eller gå samman.

Utländska agenter
Exporten ökade och därför blev allt viktigare att knyta kontakter med utländska företag. Sedan tidigare hade flera bruk haft direktkontakt med handelsmän i Storbritannien. Flera bruk fick kontakt med utländska handelshus i både Storbritannien och Amerika redan på 1860-talet. Då var det Sandviken som var först.

Bruken fick nu agenter i varje land som skötte deras affärer. Trots detta var det många av de gamla handelshusen i Gävle som höll kvar sin handel med bruken och senare med järnverken. Så småningom övertog järnverken sin handel helt och hållet själva.

Handeln i Sverige blev viktigare
Exporten var naturligtvis viktig men också handeln inom Sverige ökade. Man ville skydda den svenska järnproduktionen och importen av utländskt järn blev så stor att det infördes tull på dem.

Vad tillverkade man och vem köpte det?