Idag talas ibland om kris för folkrörelserna. Det är svårt att engagera människor i föreningar och organisationer. Föreningsliv är i vår tid en naturlig del av ett demokratiska samhälle. Under slutet av 1800-talet då de flesta av våra folkrörelser växte fram, sågs de nystartade föreningarna och organisationer som ett hot mot samhället och bekämpades med hårdföra metoder.

Befolkningsökning och svält ledde till emigration
Under 1800-talet hade Sverige en kraftig befolkningsökning. Hygien och förbättrad sjukvård minskade dödligheten. En ökad potatisodling gjorde att svält och bristsjukdomar minskade.

Medellivslängden ökade, därmed också befolkningens antal. Landsbygden kunde inte försörja alla. Räddningen blev emigration till ett annat land, främst Amerika, eller att flytta till städernas framväxande industrier.

Hårt arbetsliv i städerna
I tätorterna växte befolkningen snabbt och också de sociala problemen. Nöd och orättvisor framträdde all tydligare. På landet fanns inga bestämda arbetstider. I städernas industrier började arbetet under 1870-talet vanligen klockan sex på morgonen, arbetet varade sedan till klockan åtta på kvällen. Många barn arbetade, föräldrarna var beroende av de inkomster barnens arbete gav.

Möjligheten att påverka samhället var minimal. Det stora flertalet saknade rösträtt. Rösträtt hade endast män med en hög inkomst. Så här berättas det i Gefle Dagblad den 13 januari år 1896:

Frisinne förbjudet
Arbetarne vid Forsbacka bruk måtte, efter hvad som berättats, i mer än ett afseende lefva under ganska tryckta förhållanden. Hvarje tidning med några frisinnade åsikter är förbjuden. Nu senast ha Gefle Dagblad och Aftonbladet blivit förbjudna att befordras med brukets postväska.

Vårt lands veckoupplaga får man i stället för sextio öre om året; det felande betalar brukskontoret.

Att arbetarnas aflöningsvillkor ej häller äro de bästa, torde man kunna sluta sig till däraf, att af brukets till minst 200 arbetare upgående personal ej mera än några och tjugo hafva politisk rösträtt.

En protest mot orättvisan
Folkrörelserna uppstod som en protest mot samhället där enbart ett fåtal härskade över landet.

De tidiga folkrörelserna ägnade sig åt religion, nykterhet och politik. Nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen kom först. De sågs tidigt som en samhällsfara och bekämpades av både stat och statskyrkan. Arbetarrörelsen bekämpades också med kraft av såväl arbetsgivare som av staten.

Demokrati, kunskap och gemenskap
I folkrörelserna föddes ett hopp om ett bättre samhälle. Deltagarna skolades i demokratiska arbetsformer. Här lärde man sig att leda ett föreningsmöte, alla hade rätt att yttra sig. I folkrörelsen hade man också gemenskap med andra människor. Folkrörelserna hade till att börja med ingenstans att träffas. Därför byggdes Folkets hus, ordenshus och bönhus. Medlemmarna satsade både pengar och sin fritid i byggnationerna.

I de nya byggnaderna ordnades amatörteater, arrangemang med sång och musik, politiska möten och mycket annat. I lokalerna träffades man också och bildade sig i studiecirklar. Under parollen "kunskap är makt" kunde vanliga människor skaffa sig kunskaper. Med kunniga medlemmar ökade också möjligheten att påverka samhället.