I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet härjade många smittosamma sjukdomar. De dåliga bostäderna och bristande hygien, gav förutsättningar både för invasion av löss och spridning av sjukdomar. Den mest fruktade sjukdomen var lungtuberkulosen, TBC. Det var en oerhört smittsam sjukdom, som lätt spreds från person till person.

Tusentals dog
Tuberkulosen drabbade både barn och vuxna. Dödligheten i TBC var hög. En undersökning som gjordes 1907 visade att 30.000 människor i Sverige var smittade och minst 10.000 dog av sjukdomen varje år. I bruks- och industrimiljöernas trångboddhet kunde TBC drabba flera i familjen.

I en läkarrapport från år 1897 omnämns tuberkulos läget i Sandviken:

Antalet med tuberkulossjukdomen behäftade äro icke ringa. Kvinnor äro företrädesvis hemsökta.

Särskilda sjukhus byggdes för att vårda de TBC sjuka. De kallades sanatorium. Rädslan för de smittade var ofta stor.

God hygien skyddade
Redan 1882 hade vetenskapsmannen Koch visat att tuberkulos spreds via en bacill - tuberkelbacillen. Något egentligt bot hade man inte funnit. Men visste därmed att en god hygien kunde hindra sjukdomens spridning.

I skriften "Om lungsot" från år 1900 beskrivs ett sätt att få bukt med den svåra sjukdomen:

Fattigdom och nöd, otillräcklig, mindre tjänlig föda, öfverbefolkade, osunda bostäder spela slutligen, som redan framhållits, en icke mindre betydande roll i fråga om mottagligheten för och utbredningen af ifrågavarande sjukdom. Undanröjande eller mildrande af fattigdom och nöd är sålunda af största betydelse i kampen mot lungsoten, ja möjligen viktigaste af allt.

När människors bostäder och levnadsförhållanden så småningom förbättrades så försvann också mycket riktigt, den tidigare så fruktade sjukdomen TBC.