Parallellt med arbetarbostäder och de småsamhällen som växte upp i brukens utkanter byggdes pampiga byggnader upp i städer och tätorter. Handelsmännen i Gävle och brukets disponenter och tjänstemän var en välmående samhällsklass som i överdådiga bostäder också formade nya familjemönster.

Tjänstefolket skötte hushållet
Husfrun hos en förmögen borgarfamilj behövde inte laga mat, tvätta eller städa. Det skötte tjänstefolket om. Kvinnan i familjen hade som sin första uppgift att betjäna mannen, ansvara för hemmets skötsel, uppfostra barnen och att anordna bjudningar i hemmet. Mannen var husets herre. I en samtida hushållningsbok ges instruktioner till husfrun:

Och det är husmoderns oeftergifliga skyldighet att vaka över hennes make af alla i huset blifva åtlydd och betjenad som den förste och förnämste… om han fordra att främst af alla blifva åtlydd och betjenad är det helt enkelt hans rättighet. Mången eljest god manblir kinkig om…han får vänta på middag , sin morgontidning; om hans rock inte är borstad, hans tändsticksask inte på sin plats; om rullgardinerna äro snett uppdragna, om pianot står öppet, om huspigan går i nedkippade skor med mera.

Barnens uppfostran var viktig
Barnuppfostran sågs som väldigt viktig. Det var ingen självklarhet att överta föräldrarnas samhällsposition. Det skulle helst ske av egen kraft. Sönerna fick lära sig att uppföra sig och en utbildning i läroverk var önskvärd. Flickorna uppfostrades att bli goda husmödrar i en borgerlig miljö. Barndomen blev lång i jämförelse med arbetarbefolkningens barn, som tidigt fick börja arbeta.

Gott uppförande och rätt etikett var en nödvändighet
Det fanns en mängd av normer (etikettsregler), hur man skulle förhålla sig vid umgänge med andra "borgare". På så vis skaffade borgarna sig en egen kultur som skilde dem från omvärlden. Det fanns åtskilliga handböcker där rätt beteende lärdes ut:

"Det sätt på vilket man äter, är ofta högst karaktäristiskt, och vid en måltid på ett hotell kan man oftast få begrepp om sina bordskamraters ståndpunkt och bildningsgrad…Personer, som vanligtvis taga gaffeln i högra handen eller hvilka, äfven om de gör detta, brukar föra grönsaker mm till munnen med kniven, anses inte höra till den fina klassen. Detsamma gäller om personer, som tugga eller dricka på sådant sätt, att det kan höras, eller som kan frambringa åtskilliga ljud med läpparne eller med tungan…"

Tjänstefolket skulle veta sin plats
Borgarnas syn på tjänstefolket angavs utan omskrivningar i rådgivningsböckerna.

I praktiken torde nog också mången anse tjenstefolket föga öfver husdjuren, men jag vill dock se den, som skulle komma fram till den teorin att våra tjenare vore ett annat och lägre släkte…

…Äfven om tjenarinnan är äldre och i hushållsgöromål mera erfaren än matmodern kan man med temlig säkerhet antaga att att den senare är moraliskt öfverlägsen, hvarjemte hennes högre bildning gifvit henne en förståndsutveckling som står högt öfver tjenarinnans… Ju finare och mera städat språk matmodern för, desto mer underlägsen kenner sig tjenarinnan.

Julen i borgarhemmet. Julen var då som nu en stor familjehögtid. Det var stor skillnad på julklapparna i de olika samhällsklasserna.

Lägg också märke till flaggan på bilden. Det är unionsflaggan som användes då Sverige och Norge var ett land, fram till år 1905.