I brukets bostäder trängdes många på liten yta. Trots trångboddheten hade ibland arbetarfamiljen ofta också någon inneboende. I Sandviken gällde följande:

Arbetare hafva ett rum och kök, när mannen avancerat till en framskjuten ställning eller när det finns 4 barn eller deröfver; mindre familjer eller arbetare af lägre grad hafva 1 rum med spis. Två ungkarlar får ofta dela vindsrum.
Disponent A.H. Göransson år 1900

Vedboden - mannens revir
Trångboddheten inbjöd inte till att umgås med familjen i hemmet. Männen arbetade mycket och den lilla fritid som bjöds, tillbringades ofta utanför hemmet. Vedboden tillhörde också mannens värld. Rut Berggren beskriver det i boken "Den dolda rikedomen" :

Vedboden är mannens revir, dit tog han tillflykt undan barnaskrik och fruntimmersgöromål i den trångbodda lägenheten…
…Förutom skottkärror stod vedbockar och huggkubbar invid varje vedbod sommartid. Liksom det var en ära för kvinnorna att hänga upp bländande vit tvätt var det en ära för männen att visa upp jämna raka vedtravar eller runda toppiga pyramidliknande vedkast.

Kvinnan skötte hushållet
Mannen var också den självklart bestämmande i familjen. Han satte sig till dukat bord och ansågs också med all rätt förse sig med de bästa bitarna.

Kvinnornas uppgift var tjänandet. Sammanhållningen mellan kvinnorna var i allmänhet god på bruket. Då och då, under avbrott i det vardagliga stöket, blev det en kopp kaffe tillsammans.

Barnens framtid utstakad
Sönerna i familjen började i allmänhet tidigt att hjälpa till vid järnverket. De förväntades följa i fädernas spår. År 1881 kom en lagstiftning som förbjöd barnarbete. Järnbruk och trävaruindustri befriades från att följa bestämmelsen. Järnbruken fortsatte att använda sig av barnarbetare fram till 1912. Då gällde åldersgränsen 12 år även för järnbruk.

Flickorna hade en lika förutbestämd framtid. De uppfostrade till att bli en god hustru. De fick hjälpa till i hemmet, men kunde också ta tjänst som piga eller barnflicka, ofta hos brukets tjänstemän, eller få städjobb.

Barndomen blev kort för arbetarbarnen. Arbete ansågs fostrande. Bruksledningen menade att sysslolöshet var farligt för den arbetande klassen.