På järnåldern framställdes järn av järnhaltig jord, malm, som man samlade längs stränder, på sjöbottnar eller vid myrar. Myr- eller sjömalmen kan se lite olika ut. Mymalmen är oftast fin och ser nästan ut som jord eller sand. Sjömalmen är lite mer grovkornig och ser ut som fint grus.

Vad behövs?
När man samlat tillräckligt mycket malm, kan man börja planera för själva framställningen. Man behöver alltså malm, men också en ugn för att smälta malmen samt träkol och ved för att dels värma upp ugnen och för att varva med malmen.

Rostning
Men innan malmen kan användas ska den rostas. Detta görs för att få bort alla rester av växter och vanlig jord som kan finnas. Många andra ämnen som man inte vill ha försvinner också delvis, till exempel svavel.

De rester av andra metaller som finns kvar i malmen kommer under processen att skiljas från det smältande järnet och bilda något som kallas slagg.

Blästerugnen ska värmas
Blästerugnen kan vara byggd i ett hål i marken eller i en backsluttning. I de senare brukar det också finnas ett hål nedtill i ugnen. För att göra framställningen lättare kan ugnen värmas upp före själva framställningen. Man lägger då i ved och eldar i ugnen några timmar så att insidan blir het.

Malm och kol blandas
Träkolen krossas till mindre bitar och varvas i den heta ugnen. Allt eftersom kolen brinner, sjunker innehållet i ugnen och ny malm och kol kan fyllas på. Längst upp på ugnen är det nu så varmt så att en öppen låga bildas.

Malmen smälter
Malmen är nu så varm att den smälter och delas i järn och andra metaller som bildar slagg. För att malmen ska smälta krävs en hög temperatur. För att höja temperaturen i ugnen används bälgar som tillför luft som i sin tur höjer värmen. Denna metod kallas bläster och det är därför ugnen kallas blästerugn.

Järnet tappas
När järnet och slaggen delat sig i ugnen är det dags att tappa ur järnet. Om ugnen inte redan har ett hål där järnet kan tas ut, öppnas ett sådant i sidan på ugnen. Först flyter slaggen ut och i botten av ugnen ligger det halvflytande järne som tas ut försikigt med hjälp av tänger.

Det är först nu man kan se om framställningen varit framgångsrik. Ibland kan malmen brinna upp eller inte vara nog järnhaltig. Denna järnklump kallas "lupp" och är blåsig, "bullig" eller svampformad på ytan.

Järnet färskas
För att få järnet smidbart måste en stor del av kolet arbetas bort. Detta kallas för att "färska" järnet. Det görs genom att järnklumpen värms upp och slås ihop med en mindre slägga. Järnet kan värmas och bearbetas igen till det är lätthanterligt.