Gravarna uppfördes på gravfält. Där antalet gravar kan variera från fyra-fem stycken upp till flera hundra. Gravfälten ligger ofta på höjder och åssträckningar för att synas så bra som möjligt.

Brandgravar med gravgåvor
Gravskicket under järnålder dominerades av brandgravskick, där den döde kremerades på ett bål. Under vissa korta perioder och i vissa delar av Sverige förekom dock att personer skelettbegravdes (ska inte sammanblandas med kristna gravar). Med sig i graven fick den döde gravgåvor av olika slag. Det kunde vara smycken, vapen, mat, husdjur som t.ex. hund, häst, höns och rovfåglar.

Gravbål
Av det som blev kvar efter gravbålet uppfördes ett monument. Vilket kunde vara på samma plats där själva kremeringen skett eller också samlade man ihop resterna av gravbålet och förde det till en annan plats. Graven byggdes upp av sten och jord.

Avgränsades med sten
För att avgränsa graven lades en kant med stenar runt graven (kantkedja). Mängden sten och jord varierar kraftigt beroende på när under järnåldern graven är anlagd. Även formen och storleken varierar. Från äldre järnålder gjorde man små låga gravar, vilka innehåller mycket sten. Vanliga former på gravar från denna tid är rund, oval, kvadratiskt och trekantiga.

Gravgåvor
Gravar från yngre järnålder innehåller ofta fler gravgåvor och är större och högre. Gravformen är vanligen rund, men det förekommer även kvadratiska, och gravar som har formen av en båt. Gravarna från denna tid är uppbyggda av mer jord än gravarna från äldre järnålder.

Rika fick större gravar
Storleken på graven och gravgåvorna varierar kraftigt beroende på om det var en rik eller fattig person som begravts. Om det var en man eller kvinna som dött spelade däremot inte någon roll. Däremot skiljer sig typen av gravgåvor mellan mans- och kvinnogravar. Män har fått med sig vapen och hästar och kvinnorna smycken.

Mat till nästa liv
Anledningen till att den döde fått med sig mat och föremål i graven är att man trodde att den döde behövdes dessa saker i nästa liv.

Kristna gravar
Under slutet av järnåldern dvs. under vikingatid dyker det upp skelettbegravningar på gravfälten. Dessa gravar saknar ofta helt någon typ av gravöverbyggnad och den döde har som regel inte fått med sig några gravgåvor. På sin höjd kan det finnas i graven enstaka smycken eller en kniv som suttit på den dödes kläder. Dessa gravar är de första kristna gravarna i Sverige. Man ansåg att man inte behövde mat och redskap efter döden. Det är även under denna tid som flertalet av alla runstenar restes. Runstenen var en kristen symbol, vilken restes för att visa att vi har tagit emot den nya tron, kristendomen.