Rester efter "blästerugnar" har hittats på många ställen i Gästrikland. I blästerugnen framställdes järn av myr eller sjömalm. Allt förhistoriskt järn framställdes i den här typen av ugnar.

Järnproduktion i skogsmark
Järnframställningsplatserna placerades oftast på platser som sparade arbete för järnproducenterna. På grund av malmens tyngd var det praktiskt att lägga rostningsplatsen och blästerugnen vid järnråvaran, till exempel vid myrkanter och sjöstränder. Det kan också tänkas att man varit mycket noga med vilket slags malmkvalitet man velat ha och att detta spelat in vid placeringen av ugnen. Det är också bra om marken är lättgrävd och väldränerad där ugnen skall anläggas.

Stora mängder järnslagg
Järnframställningsplatserna i Gästrikland verkar i grova drag ha placerats på olika platser under äldre och yngre järnålder. Under järnålderns första hälft ligger de ofta i skogsmarker vid en myrkant. Vanligast är att det på platsen finns stora mängder järnslagg.

Flyttades till gårdarna
Under senare delen av järnåldern ligger järnframställningsplatserna främst intill gårdarna. Av någon anledning hittas inte där slagg i samma mängder som i skogsmarken. Detta kan i och för sig bero på att många slaggvarpar odlats bort under århundradena. Vikingatidens järnhantering i Gästrikland verkar hur som helst ha ägt rum uteslutande på gården som en binäring till jordbruket.

Sjö- och myrmalm
Till en del kan järnframställningsplatsernas placering bero på om man använt myr- eller sjömalm. Under äldre järnålder verkar det ofta varit myrmalm som använts i Gästrikland. Under yngre järnålder har malmen tagits främst ur sjöar och vattendrag nära bebyggelsen. Om detta beror på bekvämlighet eller om det beror på att man under olika perioder föredragit olika typer av malm är osäkert.

Bortglömd kunskap
Helt klart är i alla fall att blästerugnens placering i förhållande till malmkvaliteten speglar en avancerad teknik och kunskap som i dag är till stora delar bortglömd.