"Hygien under järnåldern? Fanns det?" tänker du kanske. Själv kommer jag ihåg från min skoltid hur vi fick se filmer om järnåldern där smutsiga hostande människor med tovigt hår kröp omkring i rökfyllda, skräpiga långhus. Alltsammans var nedlusat med råttor och annan ohyra. Den här bilden av järnålderns människor är felaktig och fördomsfull. Vi ska försöka hitta en annan bild. Låt oss fundera lite över järnåldersmänniskornas levnadsvillkor.

Levde trångt
För det första: järnåldersmänniskorna levde trångt inpå varandra. Hela storfamiljer, med mor- eller farföräldrar, trälar (träl betyder ungefär samma sak som slav) och ingifta svärsöner och svärdöttrar med sina barn, kunde leva i ett enda rum. Detta rum var ofta inte större än ett modernt klassrum. Blev en person sjuk, blev alla det. Därför var det viktigt att lägga stor möda vid personlig renlighet.

Husdjuren i en avskild del av huset
För det andra: Järnåldersmänniskorna var först och främst jordbrukare. De krigiska vikingarna som åkte ut och spred skräck i Europa var en mycket liten andel av alla de människor som levde i Norden på den tiden.

De här bönderna var mycket beroende av sina husdjur. Husdjuren hölls i en avskild del av boningshuset. Ofta gick faktiskt en kraftig mellanvägg genom huset och separerade djurdelen från människoboningen. Varför? Jo, man ville inte att djuren skulle smitta människorna med sina sjukdomar, och inte heller att människorna skulle smitta djuren med sina!

Avfallsgropen låg en bit från huset
För det tredje: När man gör en arkeologisk undersökning av en järnåldersboplats brukar en av de intressantaste sakerna att gräva ut vara avfallsgropen. Den kunde vara ett par meter djup och i den slängde man allt skräp på boplatsen. I avfallsgropar hittar man trasiga keramikkrukor och matrester. Matresterna kunde bestå av ben från kor, grisar, får, fisk eller fågel. Där hamnade även kol och sot när man gjorde ren eldstaden.

Troligen användes avfallsgropen även som toalett. Avfallsgropen låg en bit ifrån husen. Antagligen luktade den ganska illa, men man ville också hålla den på avstånd för att det inte skulle sprida några sjukdomar till djur eller människor.

Kammade löss
Faktum är att man redan då kände till att det fanns ett samband mellan smuts och sjukdom, även om man förstås inte hade samma möjligheter att bekämpa infektioner, matförgiftningar och andra åkommor som vi har idag.

Ett tydligt exempel på att man åtminstone ville hålla en del av sin kropp ren och prydlig är de många fynd av kammar man gjort i gravar och på boplatser. Kammarna är vanligtvis gjorda av ben. Många kammar är dubbelsidiga och har en sida med smala, tätt sittande tänder. Den var antagligen till för att kamma ur löss ur håret!