Att framställa kläder var en tidskrävande process. Det var många steg mellan råmaterial till färdiga kläderna. Ullen togs från fåren och den rengjordes från smuts. Ullen kammades och spanns på en slända till tråd. Tyget vävdes på en upprättstående vävstol. Linet skördades, frörepades, rötades, torkades, slogs och spanns för att slutligen vävas.
Yllekläder
Det var framför allt tyg av ylle som användes till kläder. Det är först
under 600-talet efter Kristus som linne blev allt vanligare i klädedräkten.
Tyger med vackra
mönster
Före Kristi födelse var fåren inte framavlade till ullfår. Fåren var grå,
svarta och bruna i olika nyanser. De olika färgerna utnyttjades till mönster
vid vävningen. Även olika vävtekniker skapade vackra mönster åt tygerna.
Skinn från får och
nöt
Under äldre järnålder användes skinn fortfarande till klädesplagg som hade
stora ytor t.ex. kappor och caper. De skinn som användes kom från får och
nöt.
Färgade ull
De första spåren av ullfår är från 100-talet efter Kristus. Då det dyker upp
får med vit ull. Under yngre järnålder blir vita får allt vanligare för att
helt dominera under slutet av järnåldern. Under 100-200-talet efter Kristus
tog ulltygerna över allt mer, stora mantlar gjordes nu av ylle. Det är även
under denna tid som saxen dyker upp. Tygerna börjar även färgas med växtfärger.
Vejde för blå färg, krapprot för röd färg, även purpurlav och kochenille (en
lus) användes till olika röda nyanser.
Band med mönster
Under 400-600-talet efter Kristus började både mans- och kvinnokläder kants
med olika typer av breda band. Banden kunde ha komplicerade mönster och inlägg
av hästhår.
Kvinno- och mansdräkt
under vikingatid
Kvinnorna hade en särk med långa ärmar av linne. Över denna bar hon en ärmlös
överklänning. Vilken kunde hållas ihop av ett par spännbucklor (två stora
spännen). Mellan dessa spännen bar kvinna en eller flera rader med pärlor
ofta i glas, men andra material som silver, bärnsten, och ben förekom också.
Mannen bar ett par byxor eller hosor och på överkroppen hade en tunika och i midjan ett bälte, där kniven satt.
Både män och kvinnor bar mantel som ytterplack. Manteln hölls ihop av ett spänne. På fötterna bar man skor av skinn.
