Rostning av malm
Arbetet vid hyttan började med rostningen av malmen. Avsikten med rostningen var att driva ut vatten och kolsyra ur malmen samt att avlägsna svavel och andra föroreningar.

Ursprungligen användes enkla grävda gropar för rostningen. Som bränsle användes ved, småkol och kolstybb. Så småningom byggde man ugnar för rostningen. Ugnarna såg nästan ut som masugnar. Här fylldes malmen på ovanifrån och så eldades ugnen upp.

Vid 1800-talets början experimenterade man med olika typer av rostugnar. Under 1840-talet utvecklades de första gasrostugnarna som använde gas från masugnen som bränsle.

Malmen krossas
Den rostade malmen krossades, bokades, till en början för hand, senare med hjälp av vattendrivna hammare eller stampverk.

Vid mitten av 1800-talet kom valskrossarna. För att kunna utnyttja järnmalmen maximalt börjar man att finkrossa sämre malm i kulkvarnar. Sedan separerades de järnhaltiga malmkornen ut på magnetisk väg eller genom vattenseparering. Produkten blev ett pulver - slig.

För att inte den pulverformiga sligen skulle täppa igen masugnen, pressade man samman fuktig slig till kvadratiska plattor, som sedan brändes till briketter. På 1910-talet avlöstes brikettmetoden av andra tekniker.