Bruket behövde många arbetare. Här fanns de som arbetade vid masugnen, i smedjan, på kollagret, vid rostugnen. Hemma arbetade hustrur och barn. På kontoret arbetade bokhållare med bokföring av alla inkomster och utgifter bruket hade.
Masmästare och
bokare
I hyttan var det masmästaren som var chef. Här behövdes
många arbetare som skötte var sin del av det som skulle bli det
eftertrakade järnet. Kolskjutaren såg till att det fanns
kol till masugnen. Bokaren såg till att malmen bokades, krossades,
till rätt storlek. Malmskjutaren förde malmen till masugnen.
När en blåsning skulle göras i masugnen ansvarade uppsättaren
för att rätt mängd kol, malm och kalk blandades i masugnen,
enligt masmästarens anvisningar. Slaggskjutaren tog hand om slaggen.
Mästersmed och
koldräng
Arbetet i smedjan finns väl dokumenterat. Här arbetade mästersmeden,
mästersvennen och koldrängen. Mäster-smeden var
arbetsledaren och mästersvennen gick i lära. Så här berättas
om dessa yrken från 1780-talets slut:
Vid tysksmidet utgöra hammarsmeder et egit skrå, bestående av:
Mästare, som förstår at ställa härden och vara ansvarig för alt arbetet vid en eller flera härdar, som uti en hammarsmedja honom anförtros.
... Mästersven, som bör förstå at, under mästarens frånvaro, arbeta uti härden och räcka stångjärn.
... Lärgossen, eller kolgossen, behöfver ej mera kunskap, än vara Smederna till hjelp i hvad de befalla. ...hvars göromål är at införa kol uti hamamren, lyfta smältan på städet, underhålla stången vid smältningen, stänka vatten på stången under smältningen, ...
Koldrängen fick under 1830-talet hjälp av en ny dräng, räckardrängen. Han var ett mellanting mellan koldräng och mästersven och kunde vara med som hjälp under alla moment i processen.
Yrket gick i arv
Det var vanligt att dessa yrken gick i arv inom familjen. Mästersmeden
ville naturligtvis gärna ha sin egen son till koldräng eller mästersven.
Systemet gick ut på att man började som koldräng, lärde
upp sig så att man blev mästersven och så småningom
fick huvudansvaret som mästersmed.
På "contoiret"
Motsatsen till smeden kan man väl nästan säga var bokhållaren.
Bokhållaren var kassör och sekreterare. När smeden trollade
fram stångjärn ur de små smältstyckena, ordnade bokhållaren
alla utgifter och inkomster. Det är tack vare alla flitiga bokhållare
som vi idag vet hur mycket man producerade på bruken.
Redan på bergsmännens tid hade man inrättat ett "contoir", ett kontor, i bostadshuset. Under brukstiden flyttas kontoret till ett särskilt hus där brukets administrativa personal får sitta.
