I boken Beskrifning öfver provinsen Gestrikland ger lantmätaren L. E. Åhrman en tidsbild av Gästrikland år 1861. Åhrmans beskrivning gäller inte bara landskapet utan även Gästriklands befolkning, som betecknas som en övergång mellan slättbons tunga och makliga väsen och den kraftkänsla, livlighet och oro i lynnet som var allmänt hos det norrländska folket. Befolkningen i Gästrikland visade enligt Åhrman på "märkliga skillnader" :

Hos folket inom Hamrånge, Wahlbo och Thorsåker märkes en viss finhet och hyfsning i umgänge och sätt att skicka sig samt snygghet i bostäder och klädsel.

...Thorsåkersbonden…är dock till lynnet mycket stolt och sträf, hvadan det ock i grannsocknarne blifvit ett ordspråk att tala om Thorsåkershögfärden.

De öfriga socknarnes befolkning har i allmänhet ett mera godmodigt och trögt lynne, och hos Hilleboen gränsar denna tröghet till tungsinthet och vemod.

…Folkets gamla bruk och klädedräkter hafva på sednare årtionden nästan alldeles försvunnit, och endast Hedesunda allmoge fasthåller sig till någon del ännu därvid.

…Folket i Wahlbo, Hille, Hamrånge, Ugglebo och Thorsåker har såväl i klädedrägter som öfriga bruk nästan öfvergått till stadsmodet och knappast något spår återstår af forna sedvänjor.

…Ugglebodialekten är den mest framstående och, med obeytdligare förändringar, den munart, som mest talas ej allenast i Gestrikland utan äfven i Helsingland,…

Som exempel på dialekten så finns bl.a. följande citat.

"Ja gjol illa öga mi, så ho värstö för e jamna i åttö dar; men ha vurti viller nu, fast jag ä lite huvill i hugu än".
Jag gjorde illa mitt öga, så det värkte hela tiden i åtta dagar, men det har blivit bättre nu, fast jag är lite yr i huvudet ännu.