Järnbruk byggs i hela mellan-Sverige under 1600-talet och också i Gästrikland. Här byggs järnbruken där det förr legat bergsmanshyttor eller där man ville ha dem. Nu producerades allt mer järn och bergsmanshyttorna konkurrerades ut.
Nya samhällen
växte upp kring bruket
Runt järnbrukets hytta växte ett helt nytt samhälle upp.
Alla som arbetade i hyttan eller smedjan bodde på bruksområdet.
Här fanns bostäder för arbetarna och deras familjer, ladugårdar,
åkrar och ängar. Det lilla samhället var nästan som
en liten isolerad ö i landskapet.
Men även runt om bruket var många beroende av det. Många bönder försörjde sig på att tillverka och leverera kol till bruket och andra fraktade järnet till staden.
Forsbacka
bruk
På Forsbacka bruk fanns en drivande brukspatron, Johan Magnus af
Nordin, som ägde bruket under slutet av 1700-talet och början
av 1800-talet. Han byggde upp bruket med hjälp av en kunnig ingenjör,
Olof Forsgren, som byggde både arbetarbostäder och smedjor.
Klicka här för att läsa
mer om den duktige Forsgren!
Nya uppfinningar
leder till nya bruk
När järnframställningen ökade allt mer fick järnbruken
också sälja mer järn. Och ju mer det gick att sälja
desto mer ville man producera. Nu följer en lång tid av en
fantastisk uppfinningsrikedom och framtidstro bland brukspatronerna. Det
byggs nya bruk. Man använder nya sätt att framställa järnet
ännu billigare och göra det ännu bättre.
Engelsk uppfinning
räddade Högbo
En av de största upptäckterna gjordes i Högbo. Där
hade den skuldsatte brukspatronen Göran Fredrik Göransson tagit
en stor chans och köpt en uppfinning från Storbritannien. Uppfinningen
var ett sätt att göra smidbart järn direkt utan att hantera
det i smedjan. Men uppfinningen var svår att få att fungera,
mer än papperet. Klicka här
för att läsa mer om den nya uppfinningen bessemermetoden!
Exporten var viktig
Stora delar av det järn som såldes gick till andra länder.
Under 1800-talets början exporterade man stora mängder stångjärn men handeln
tog fart rejält efter 1856 när export av tackjärn blev tillåtet. Järnet
var en viktig byggsten i framväxten av det nya Europa och Amerika.
Man gjorde också reklam för sig i Nordamerika och andra platser där det anordnades så kallade världsutställningar. I Philadelphia i USA anordnades en sådan utställning år 1877 och där hade Sandvikens Jernverk en stor monter.
Bruken tillverkade
tråd, band och rör
Järnbruken började nu att tillverka produkter: järntråd,
band och rör vid sidan om råvaran, stångjärnet.
Detta ledde till att handeln med färdiga produkter ökade och
blev allt större. Till slut var det inte många bruk kvar som
framställde endast tack- och stångjärn utan man hade oftast
också någon verkstad.
