Vallonerna hade främst kommit till östra delen av mellersta Sverige; Uppland, Östergötland och Södermanland.

Till Gästrikland kom inte så många valloner. I de kontrakt som skrevs mellan Louis de Geer och vallonerna angavs vilket bruk de skulle arbeta vid. Endast i ett kontrakt anges ett bruk i Gästrikland - Forsbacka.

Valloner i Gysinge
Ett av de bruk där valloner arbetade under senare tid var Gysinge bruk. Gysinge var ett bruk som hade grundlagts på 1600-talet. Hit kom de första vallonerna år 1712. Då bestod 12 av totalt 30 hushåll av valloner.

Här byggdes ett av de ståtligaste bruken i Gästrikland. Meningen var att man skulle tillverka kanoner men man satte istället igång med att tillverka stångjärn. Kronan klagade och hotade angående vapentillverkningen. Den blev aldrig av trots att man lagt ned stora pengar på smedjor och specialutrustning. Istället blev Gysinge ett framgångsrikt bruk inom stångjärnstillverkningen.

Goffeng och Bajar
I arkivhandlingar kan man se att de har namnen Dandanell, Gilliam, Goffeng och Bajar. Prästen kunde ibland inte deras språk och då skrev prästen som namnet uttalades. Namnet Gilliam skrivs t.ex. egentligen oftast Guillaume. Namnet Bajar har en lite rolig förklaring. Namnet kommer från ett ord för den röda färg en häst kan ha på sitt hår, nämligen bai. Namnet skrivs egentligen Bayard och betyder förmodligen "den rödhårige".

Underligt språk och ny teknik
Men det var inte nog med att arbetsfolket hade ett underligt språk, andra vanor och långa svåra namn. De hade också med sig en helt ny teknik att framställa järn på.

En annan typ av masugn och en extra härd i stångjärnstillverkningen gjorde vallonernas arbete effektivt och järnet av hög kvalité.