De nya tiderna med järnbruken bar med sig vissa förändringar för kvinnorna i familjen. Kvinnornas arbete blev nu främst i hemmet.

Kvinnorna på bruken hade en stor arbetsbörda. Medan männen var specialister på en sak, var kvinnorna duktiga på att göra många sysslor efter hushållets tillgångar och behov.

Kvinnan - navet i familjen
Smedshustrun arbetade med de förmåner som mannen fick i lön. Man fick potatisland, ängsmark och ladugårdar. Kvinnan skulle sköta odlingen av spannmål, potatis och andra grödor. Hon skulle sköta djuren och se till att de hade mat och vatten. Varje dag skulle korna och getterna mjölkas, om man hade några. Hon skulle tvätta och städa. Ull och lin skulle bearbetas, vävas och sys till kläder. Inte minst skulle hon laga mat till familjen och hon skulle passa barnen.

Detta behövdes för att ett brukssamhälle skulle kunna fungera. Det var ett tungt arbete och man arbetade hela dagen, från klockan fem på morgonen till klockan nio på kvällen. Ibland hjälptes man åt med stora arbeten, som slåttern på sommaren.

Eld och vatten
Men de två viktigaste sysslorna var att hämta vatten, för matlagning, städning och till djuren, och att hålla eld i spisen, för ljus, värme och matlagning. Och spisen behövde ved:

Å ve, de fick vi ta i skogen på plats som skogvaktarn anvisade, å antingen fick vi hugga å dra hem själv eller leja. De fick fruntimmerna hjälpa till me, å iblann va dom kraftigare än smen. Dom fick ju va me ute å arbeta, å va de så, att de va småttingar, fick man ta dom me å lägga dom på en filt.

Mattiderna styrde
Sällan såg de sina män eftersom männen befann sig i smedjan sex dagar i veckan, dygnet runt. Men bodde familjen i närheten av mannens arbetsplats kom han hem när skiftet var slut och kanske också under matraster.

Männen arbetade i skift. Kvinnorna anpassade sitt arbete efter mannens mattider. Det kunde vara svårt att passa ihop alla tider om det var fler än en man i familjen som arbetade.