Bläddrar du i en kokbok från 1800-talet, så hittar du nog många maträtter som vi äter än idag. Lungmos, surmört och klimpvälling, har välförtjänt fallit i glömska.

I smedshushållet var det sällan överflöd på mat. Vad man åt, berodde på vad som gick att få tag på. Gott eller inte spelade inte så stor roll. Mat i magen var det viktigaste.

Självhushåll och bruksmagasin
Bonden och bergsmannen var ofta självförsörjande. Arbetarna på bruket fick en del av sin mat från bruksmagasinet men kunde också odla potatis, kål, rovor eller säd på sin täppa. Arbetaren hade också möjlighet att få ha några djur, kor, får och kanske getter. Man kunde också få hämta salt strömming från magasinet.

Sur välling och salt sill
Gröt, välling och bröd var stommen i smedshushållet ( i likhet med den övriga befolkningen). Potatis var en annan viktig del. Salt strömming ingick också i den dagliga maten. Man drack sällan färsk mjölk. Ko- och getmjölken användes främst till ost och smör. Om man hade nedsaltat kött, var den ofta reserverad för söndagens köttsoppa.

Matsedel i smedshushållet 4/9 1844

Frukost bröd, potatis och kokt saltströmming.
Middag Klibb med flott, bröd och potatis.
Kvällsmat Kornmjölsgröt med surt lingonmos.
Dryck: Hembrygd svagdricka eller öl

Laga smedens mat!
Det finns bara ett sätt att undersöka hur maten smakade. Laga till bruksmat med hjälp av våra recept på ärtklibb från Ovansjö och stannkaka från Valbo!