|
Gruvorna
i Torsåker
|
||||
|
Sedan medeltiden har malm brutits ur berg i Gästrikland. I Torsåkers socken ligger gruvorna i två parallella malmstråk, det större är ca 1,5 mil långt. Det var ett allmänt talesätt i Torsåker att gruvorna inom socknens gränser "är lika många som dagar i år". Brytningen var ett tungt och slitsamt arbete. Redan på 1700-talet märks en yrkeskår av gruvarbetare. De var anställda och avlönade av bergsmännen. Kompass och slagruta På 1600-talet användes bergskompass vid malmletning. Den visade drag endast i horisontella led. På 1700-talet kom gruvkompassen. Den kunde användas på stora djup och visade var det fanns malm både horisontellt och vertikalt. Innan kompasserna fanns kunde man söka malm genom att iakttaga vilken växtlighet som fanns på platsen eller hur terrängen såg ut. Det finns även uppgifter om att bergsmännen använda slagruta vid malmletning. Med eld och vatten
ned i berget Veden antändes och när den brunnit ned, hälldes vatten över den heta bergytan. Berget blev skört. Med kil och slägga kunde malmen brytas till några decimeters djup. Så tändes ett nytt bål. "Puttor"
i berget Kalkbrott |
![]() |
|||
| Storbergets gruva. Här byggdes under 10 år en lång gång för att tömma ut vatten i gruvan. Klicka på bilden och läs om det dramatiska arbetet! | ||||
![]() |
||||
Valls kalkbrott. Kalkbrotten var nöd-vändiga i ett järnproducerande område. Många kalkbrott är idag vattenfyllda. |
||||
![]() Ill.: William Eriksson |
||||
| Slagrutan. Slagruta ansågs vara en tillförlitlig metod att hitta malm och även platser för att gräva en vattenbrunn. | ||||