|
Att göra järn
var en stor process. Det krävdes mycket arbete innan man kunde börja
och det gällde att själva smältningen av malmen lyckades. Smältningen
av malmen och kolet kallades blåsning. Så här gjorde man:
Rostning
I en grop fylld med ved och malm rostas malmen. När veden antänds försvinner
föroreningar i malmen. Den blir också lättare att krossa.
Bokning eller krossning
Malmen krossas. Vid de små bergsmanshyttorna krossades malmen för hand, oftast
av småpojkar som slog sönder malmen till valnötstora bitar med en hammare.
Vid större hyttor bokades (krossades) malmen av vattenhjulsdrivna hammare.
Malm, träkol
och kalksten
Från hyttbacken körs träkol i kärror upp till masugnskransen. Därefter fylldes
masugnen på med en blandning av malm, träkol och kalksten.
Malmen smälter
Två träbälgar blåser in luft i den nedre delen av masugnen. De drivs av vattenhjul
och den ena blåser ut luft medan den andra suger in. Genom lufttillförseln
höjs temperaturen och malmen smälter.
Slaggen tappas ur
Slaggen (en förorening i malmen) tappades först ur. Därefter tappades järnet
i formar som kallades "galtsängar". Järnet stelnade till "tackor",
därav namnet tackjärn. Här fick också järntackorna
sina stämplar.
"Råstun"
Rummet eller platsen där järnet tappades kallas "råstun". Där kunde bergsmännen
samlas och rådslå om hyttans skötsel.
Tackjärnet lagras
När järnet svalnat knackades det i bitar över de svagare partierna. Tackjärnet
lagrades i respektive ägares tackjärnsbod. Bergsmannen
kunde pröva på att gjuta annat än tackjärn, t.ex. brunnslock, trapphällar,
klocklod, gravkors m.m.. Sådant kallades "stöpe".
Så här beskriver Carl
Larsson i By hyttan:
Över hyttan vilade
en viss sträng och dyster stämning. Särskilt fram på hösten, då nätterna
blev mörka, lyste kranslågan och kastade sitt ljus upp mot en skyig natthimmel,
för varje koluppsättning sprutade ett regn av gnistor genom takhålet. Nere
på hyttbacken pyrde elden i rostgropen och bolmade röken, och i det tjocka
mörkret rörde sig bergsmännens bloss som glimmande skuggor. Var tredje eller
fjärde timme lyste hela hyttan som en snölykta av det framrinnande tackjärnets
intensiva ljus, utslagets blå och röda gnistor sprutade upp mot rådstutakets
damm och spindelvävar, för några korta ögonblick drifvande undan nattmörkret
till hyttans bortersta vrå. Bälgornas eviga suckar och de flamande lågorna
som ständigt sjönko och stego från kranstaket ledde tanken på helvetet.
|