En resa till Gävle från Torsåker och tillbaka tog tre dagar. Första anhalten var i byn Tavlan i Valbo socken, där man övernattade på gästgiveriet. Andra dagen for man in till järnvågen i Gävle, gjorde upp affären med handelshuset, handlade eventuella varor i staden och for sedan åter till gästgiveriet. Tredje dagen for man hem.

Lättare på vintern
Det var vanligt att man transporterade järnet under vintern. Då var det lättare att färdas och resorna gick snabbt med lätta slädar på snön. Man kunde åka över sjöarnas isar och detta förkortade tiden.

Dåliga vägar
På sommaren var det ofta svårt att resa. Vägarna var ibland mycket dåliga och man tvingades att gå eller kanske rida. Det var endast på de större, viktigare vägarna som man kunde resa med vagn och det var först under 1700-talet när gästgiveri och persontransporterna kommit igång.

Besvärliga frakter
Det var mycket besvärligt att frakta stångjärn. Stängerna lades i kors i en hästdragen kärra. De kunde t.o.m. vikas på mitten för att ta mindre plats. Ändarna måste bindas med trasor för att inte skada någon förbipasserande.

Man kunde få plats med 7-8 stänger (210-320 kg) för mer kunde hästen inte dra. Det är dock känt att man transporterade stångjärn med båt över Storsjön till Forsbacka där järnet lastades om till hästdragna kärror.

Järnresa. Bergsmännen fraktade sitt järn på kärror. Det var inte ovanligt att man ibland kunde se långa karavaner av bergsmän som var på väg till Gävle med järn.

Klicka på rubriken eller bilden för att läsa en berättelse om hur det vara att frakta järn!