Bergsmannen skulle sköta sin gård, jordbruk och järnframställning samtidigt. Detta krävde en noga planering och att alla hjälptes åt, både på gården och i byn.

Järnet framställdes i en hytta
Man framställde järnet i en hytta. Där fanns masugnen där kol och malm smältes så att man fick fram järn och slagg, de ämnen i malmen som inte kunde användas. Här fanns kolhus där kolet förvarades, smedjan där järnet togs om hand och smiddes.

Gemensamt bruk
Bergsmännen ägde delar i gruvan, hyttan och smedjan. Antalet delar berodde på gårdens storlek. Ingen ensam bergsman kunde bygga stora smedjor och masugnar som behövdes till järnframställningen. I stället kom man på att gå tillsammans för att uppföra dessa samfällt ägda gruvor, hyttor och hammare. Man använde gruvorna och hyttorna efter en viss turordning genom lottning.

Järnet styrde årets arbete
Många skilda sysslor som alla hade sin bestämda tid under året. För att framställa järnet behövdes följande:

- Malmen. Den järnrika malmen bröts under sommaren i gruvor och fraktades hem under vintern på slädar.

- Skogen. Träden blev till träkol som kolades i milorna på hösten. De hade fällts redan under våren för att torka under sommaren.

- Vattnet. Man skulle ha vattenkraft från åar och bäckar. Vattenkraften drev vattenhjulen som alstrade kraften till hyttornas blåsbälgar och smedjornas hammare.

Malmen och kolet fraktades hem till hyttan och lagrades. Under våren och hösten då vattnet var som högst skedde själva järnframställningen i hyttan eller smidet i smedjan.

Efter hand förändrades bergsmännens arbete under året. Hyttorna blev mer effektiva och man hyrde in arbetsfolk som arbetade när det var mest lämpligt.

Vibyggehyttan. I Torsåker finns flera hyttlämningar kvar. En av dessa äv Vibyggehyttan. Klicka på rubriken eller bilden för att se en större bild.