Hösten var skördetid. Nu tog man tillvara alla grödor man skördat. Äpplen och bär skulle syltas och saftas. På hösten skulle säden tröskas.

Slagorna dunkade taktfast
Arbetet med att tröska för hand var tungt och gjordes ofta tidigt på morgonen, innan dagens övriga sysslor tog vid.

Tröskningen gick till så att de torra kärvarna löstes upp och lades ut på golvet i två rader. Det skulle gärna vara fyra personer som tröskade för då fick man in en bra takt och slagorna dunkade taktfast kornen ur sina ax.

Det var en särskild teknik som behövdes när man skulle slå och det gällde att se upp så att man inte träffade sig själv eller sin arbetskamrat med den tunga, ledade yttre delen på slagan.

Halmen blev fyllning i madrasser
Efter att man tröskat klart skulle säden rensas. Halmen togs bort och användes ibland som fyllning i madrasser. Agnar, lätta korn och annat skräp skulle skiljas från kornen och samlades upp. Detta arbete gjordes i flera steg och var tidsödande. Man använde främst en liten spade och en stor, rund, grov sil för att med vindens hjälp skilja skräpet från kornen när innehållet kastades upp i luften.

Slakten
Nu slaktades också några av gårdens djur: kor, kalvar, får eller lamm. Köttet togs till vara och av det gjorde man korv, pölsa elelr bara saltade och torkade det. Grisslakten väntade man med till december.

Kolning
Hösten var också den tid då kolmilan byggdes och kolades. Kolningen kunde ta några veckor och kräve ständig bevakning. Lämnades milan kunde den lätt brinna upp och allt arbete var förgäves.

Smidet
Höstens regn gav påfyllning i hyttdammen. Vattenhjulen kunde åter snurra och ge kraft till hammarsmedjan. Tackjärnet smiddes till stångjärn.

Frakter av stångjärn
Redan under hösten började frakerna av stångjärn till Gävles handelsmän. Stångjärnet fraktades på kärror.
När det blev vinterföre fortsatte frakten på slädar.