Sommaren var hektisk tid. Nu skulle man slå och skörda. Många sysslor var en förberedelse för vintern. Det gällde att fylla både människornas och djurens matförråd.

Slåtter
På sensommaren var det dags för slåtter. Man slog ängar och hagar för att få hö till boskapen under vintern. Alla hjälptes åt, för att inte trampa ned grannens gräs. Männen slog med lie och kvinnorna gick efter och räfsade höet.

Så byggde man hässjor som man lade det slagna höet på för att torka. Gräset och blommorna var tvungna att vara helt torra innan man lade in dem i en lada, annars kunde det mögla och då kunde det inte användas som foder.

Man samlade också löv till foder, det kallades att "hamla". Björk, sälg, asp användes mest. Löven torkades och förvarades i knippen.

Skörd
Havre och råg skördades med skära eller lie. Man samlade de slagna stråna med en krokformad skära och satte ihop dem till en kärve.

Kärvarna sattes också ihop. Havrekärvarna spetsades på en stör och en sådan samling kallades snes. Man satte ihop rågkärvarna tätt tillsammans så att de bildade en topp som pryddes med ett litet spetsigt tak för att hålla dem torra.

Ofta kunde man ta in ax och halm från den allra sista kärven för att göra prydnader. De skyddade mot onda makter, trodde man. Ibland sattes den sista havrekärven ut till fåglarna så att de skulle ha något extra att äta under vintern.

Gruvan
Den järnrika malmen bröts i regel under sommaren och fraktades hem på vinterns slädföre. Efterhand förändrades bergsmännens arbete och gruvarbetet bedrevs av anställda gruvarbetare under större delen av året.